Fick köra hela vägen hem som straff, huuuuuur kul är det att köra när den bredvid sover som ett barn. Inte ett dugg.
Tillbaka på kontoret i tresnåret, laddade för kvällens avdelningsaktivitet - hälsa på chefen i hennes nya pampiga, arkitektritade villa i havsbandet utanför Gävle.
Å nu menar jag PAMPIG! Sjukt najs!
Dåliga bilder från mobiltelefonkameran, men jag tror ni hajar ändå!
Började med en tur ner till trädäcket vid havskanten. Ingen ide att kalla den brygga va? Chefen menar att "den är lika stor som vårat förra hus var"...
Sen vänder man sig om för att beundra huset... Å vilket hus sen...
Det skulle ju inte göra ont att bo så faktiskt...
Å all inredgning har de fixat själva, klinkers, kakel på väggarna och målat å fixat. Jätteduktiga!
Aktiviteten var ju inte att beundra huset, utan att inuti laga till goda smarriga pizzor tillsammans. Å det gjorde vi med besked.
Väl hemma, med en jätteklump av pizza i magen somnade jag till Martin Timmell's hammarslag i Äntligen hemma... Tänkte jag skulle hålla mig vaken och se "Husfruarna" men sov strax som ett barn och vaknade 07:30 i morse! Skönt utvilad!
Nu, fikarast!
2 kommentarer:
Tur man inte är av det avundsjuka slaget...
Nä, eller hur :)
Skicka en kommentar