Fy fan, hur gammal är jag egentligen - eller gammal är äldst????

Alltså, nu går skam på torra land. Hur gammal och skröplig ser jag ut att vara egentligen?

Klev på bussen vid Rådhustorget för att åka upp till jobbet i morse. Som vanligt är bussen överfull av gymnasieungdomar som ska till John Bauer och mindre ungar som ska av vid Engelska skolan.

Man packas som sillar i en sardinburk för att alla ska få plats, men ändå brukar det bli några kvar vid hållplatsen. De får ta nästa helt enkelt, vilket inte är hela världen för de går med 10 min mellanrum tack och lov.

Hur som helst så har man ju utvecklat en grym teknik - ställer sig på "rätt" ställe och väntar, ser sen till att armbåga sig fram till dörren så fort bussen stannat. Å det är inte nåt lätt uppdrag med en sjuk mängd hormonstinna tonåringar som tänker exakt lika dant. Det gäller att stå långt fram i kön så man inte blir kvar. För HUA om man måste vänta 10min på nästa buss... Det är ju mycket dyrbara plusflexminuter. Hela 10 stycken! För skolungarna fattar jag inte hur 10 min kan vara värt så mycket för skolan börjar väl ändå inte förrän 8:30, det gjorde den i alla fall på min tid.

Nåväl, i morse stod jag mycket bra placerad, bara två ungar mellan mig å dörren på bussen när den stannade. På nåt sätt lyckades ett par små överpudrade tonårsbrudar klämma sig före, men sen klev så jag på bussen. Traskade långt bak, alla stolar är alltid upptagna så det är bara att fylla gången så mycket som möjligt. Jag gick så långt bak jag kunde, stannade och greppade stolen bredvid.
Då kliver plötsligt en människa upp från sitt säte en liten bit ifrån där jag stod. Hon gick och ställe sig vid dörren längst bak och skulle troligen av redan på nästa hållplats. Smart sa jag tyst till mig själv och tänkte på alla de gånger någon sittandes som åkt ända från Sätra nästan blir kvar på bussen när de ska kliva av hållplatsen efter "packa in alla som sillar" stoppet vid torget där jag kliver på.
Nästa sekund kliver en ung kille upp från ett säte alldeles bredvid mig. Ahaa - tänkte jag, han ska säkert oxå av nästa. Döm om min förvåning när han vänder sig mot mig och istället erbjuder mig sin sittplats. ARRRGGGHHHH!! Om det inte vore för att det var rätt gulligt gjort skulle han fått en propp, å det hade han nog oxå fått - gulligt eller inte - om han hade sagt nåt i stil med "varsågod tant". Tursamt nog sa han bara "varsågod", så han kommer undan med att vara charmig. Men attans va jag kände mig som en gammal tant när jag satt där på "hans" plats. Hua!