Nä, jag har aldrig varit morgonpigg. Nånsin. Inte ens om det ska göras roliga saker. I veckan läste jag om koppens fysiska mognad. När man i fysisk benämning skulle kunna hävda att man är vuxen. Tjejer var fysiskt vuxen strax före 20-års åldern, killar något senare (att killar ligger efter vet vi ju redan). Men, vad var det då som fick forskarna att anse att man var fysiskt vuxen? Jo, att man får en vuxen sömnkurva, dvs slutar att vara uppe sent och börjar vakna tidigt istället för att sova bort en hel dag. Okej, om jag ser på detta lite krasst, borde jag alltså haft en vuxen-sömn-kurva sen 20-års åldern, det innebär ju att jag borde ha varit vuxen nu i över 15 år (och lite till...)
Hm... Men jag är ju fortfarande morgontrött, en förbannelse som jag alltid hatat. Jag vill inte sova bort mitt liv, det har jag aldrig velat.
Men, nu börjar jag inse att det här med att vara morgontrött egentligen är ett bevis på att man inte är så gammal :) Det gör ju det hela lite lättare att stå ut med...
På tal om morgontrött så vet jag en som är värre, älsklingen har försökt vakna nu i exakt 47 minuter med ett inte alltför lyckat resultat. Sitter nu och skriver till ljudet av tunga snarkningar. Vissa är visst ännu yngre... :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar