Ibland så kan ett steg tillbaka vara just ett steg i rätt riktning, faktiskt.
I dag så var det första dagen på mitt nya liv.
På min plats hälsades jag av ett kort med tre pepparkaksgubbar på, mina peppakaksmätmuppsgubbar som hälsade mig välkommen tillbaka!
Helt underbart, jag fick till och med en tår i ögonvrån...
Och gissa vilken känsla det var, när jag för första gången på en lång lång tid stämplar ut och känner att jag nästan längtar till i morgon när jag får komma tillbaka. Det var inte igår.
Nu har jag äntligen funnit ro igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar